Det är sista dagen i februari.
2013.
Jag tänkte börja här och nu.
Den sekund som nyss passerat är tillintetgjord. Den fanns och enbart dess tvilling fick följa efter för att lika omgående utplånas. Vi har definierat våra egna tidsbegrepp utifrån universums rörelser. Vi tror oss veta så mycket om allt att vi sällan ifrågasätter teoriers rimlighet.
Är verkligheten av idag, år 2013, rimlig? Är verkligheten ett konstant nutidsavtryck utav männsikans riktiga framåtrörelse eller är verkligheten ett resultat av en allt större masskollision av teorier, idéer och mer eller mindre lyckade försök till så kallad utveckling?
Allt ifrån hur vi mår till hur planeten uppfattas må och till hur detta och allt annat haft en historik och en antagen framtid.
Vad är egentligen evolution?
Att med en allt större kramp klamra sig fast kring konceptet att vi skulle vara den högsta formen av intelligens och utifrån detta piska fram vår så kallade utveckling som kontinuerligt skall fälla eller dräpa allt som inte är vi trots att det allt mer står obehagligt klart att det är vi själva som straffas allra hårdast?
Se på djuren. Se på andra arter, livsformer och levnadssätt. Vilken form av evolution tillhör dem? Finns det ens något som skulle kunna kallas evolution i djurens värld? Mer än att arter dör ut eller återhämtar sig eller förflyttar sig på grund av hur miljöer förändras? De flesta arter lever enligt sina sedan länge rotade principer. De fortsätter leva efter dessa instinkter oavsett om de närmar eller fjärmar sig den urbana miljö vi människor expanderar ut över en allt mer begränsad naturlig yta.
Hur har vi kunnat bli så frånkopplade allting annat levande trots att både vi och det följer samma tidsuppfattning med dagar, nätter och årstider? Varför utvecklas vi i ständig disharmoni med planetens övriga liv?
Trots vår påverkan på all miljö som inte är VI, alltså djuret människan, lyckas vi inte få naturen att koppla sig fast i vårat utvecklingståg mer än att förfula eller försjuka den. Vi bidrar inte till den så kallade evolutionen för någon annan art än oss själva. Därför måste vi fråga oss vad evolution är eller hur vi egentligen skulle vilja att den skulle kunna vara.
Evolution skall ju vara utveckling. Så vilken form av utveckling håller vi på med?
Träd förblir träd trots sina grenars multikulörta förändringsprocess år efter år.
En maskros lämnar slutligen ut sig själv till tillräckligt stark vind för att kanske pånyttfödas hundratals meter därifrån.
Groddjur förflyttar sig mot vatten för att någonting säger dem att riktningen är just den rätta.
Fåglar matar sina ungar, som trots nyfött förblindade ögon märker av förälderns ankomst till boet och direkt öppnar den fortfarande mjuka näbben för att kunna få näring och således få leva.
Allt detta medan djuret människan helt och hållet har fastnat i teorin att vår utveckling är allra bäst och mest effektiv och vacker när den blivit en beroende slav under ekonomisk utveckling vilken i sin förlängning alltid skall vara ett konstant flöde av vinst.
Det enda som anses realistiskt är ekonomisk utveckling. Alltså är det den enda fungerande verklighet vi nu uppenbarligen kan leva i. Den ekonomiskt frampiskade.
Och frampiskande.
År 2013.
