Trafik

Trafiken är kanske den ultimata återspeglingen av hur samhället förändras under ekonomins drivande krafter.

Har du märkt av hur intensiteten och frustrationen fördjupats?

Inte bara skall samhällstillhörighet och status uppvisas genom val utav fordon, utan nu även på själva körsättet. Hur vanligt är det inte att en SUV eller sportkombi kommer rusande i konstant och förblindad omkörning och blinkar med helljuset när man själv redan kör om och i och med det kör kanske 10-20 kilometer för fort?

Valet av hastighetsöverträdelse har blivit en statussymbol. Inte bara hur stor och dyr bilen är. Själva brottet som begås, med oändligt många vittnen, har blivit ett sätt att visa sin framgång. Eller kanske indikera vägen mot motgång.

"Flytta på er, små löss och råttor, här kommer jag och jag är framgångsrik och har därmed ohållbara tider som jag blivit slav under men det förstår jag ju inte själv förrän min aorta exploderar. Jag kan köra så här för jag har råd att böta. Jag är en av dem som bygger upp samhället, med mina fonder och mitt placerade kapital och jag får mer över till mig själv desto fortare allting går."

Det vidrigaste jag vet är "Baby on board"-skyltarna.

Hur gick det där till? Varför har så många nappat? Hur har de tänkt? Att omgivningen skall lugna ner sig för att det finns barn i bilen? Skulle dessa gula romber hålla tillbaka en samhällsutveckling i konstant urspårning? Sedan när blev alla andra levande människor, de vuxna, i bilar, utan värde?

För mindre än en vecka sedan blev jag omkörd av en Baby on board-skyltad bil som höll över 140 km/h på 110-väg. Det sa precis allt om allt. Detta har hänt oändligt många gånger.

Man skulle kunna uttrycka det som att någonting gått väldigt snett.

Sedan har vi de små firmabilarna. De små skåpbilarna som körs av den som driver rörfirman eller vad det nu är som står deklarerat på sidan av skåpet. De har alltid enormt bråttom och går för fort fram. Naturligtvis, då ett jobb till per vecka, månad eller år uppbringar ett bättre ekonomiskt resultat helt i linje med vad politik av idag vill. Men ironin i att köra på detta vis och samtidigt exponera ett telefonnummer på fordonet är så obeskrivlig att man tappar hakan.

Lika förvånande det är som när man hittar samma små skåpbilar parkerade i skogsfickor på söndagarna. Naturligtvis, det går ju mycket rör, elledningar och murbruk under kantarellerna.

Och körsträckan dit ingår säkert i deklarationens avdrag.

Evolution

Det är sista dagen i februari.

2013.

Jag tänkte börja här och nu.

Den sekund som nyss passerat är tillintetgjord. Den fanns och enbart dess tvilling fick följa efter för att lika omgående utplånas. Vi har definierat våra egna tidsbegrepp utifrån universums rörelser. Vi tror oss veta så mycket om allt att vi sällan ifrågasätter teoriers rimlighet.

Är verkligheten av idag, år 2013, rimlig? Är verkligheten ett konstant nutidsavtryck utav männsikans riktiga framåtrörelse eller är verkligheten ett resultat av en allt större masskollision av teorier, idéer och mer eller mindre lyckade försök till så kallad utveckling?

Allt ifrån hur vi mår till hur planeten uppfattas må och till hur detta och allt annat haft en historik och en antagen framtid.

Vad är egentligen evolution?

Att med en allt större kramp klamra sig fast kring konceptet att vi skulle vara den högsta formen av intelligens och utifrån detta piska fram vår så kallade utveckling som kontinuerligt skall fälla eller dräpa allt som inte är vi trots att det allt mer står obehagligt klart att det är vi själva som straffas allra hårdast?

Se på djuren. Se på andra arter, livsformer och levnadssätt. Vilken form av evolution tillhör dem? Finns det ens något som skulle kunna kallas evolution i djurens värld? Mer än att arter dör ut eller återhämtar sig eller förflyttar sig på grund av hur miljöer förändras? De flesta arter lever enligt sina sedan länge rotade principer. De fortsätter leva efter dessa instinkter oavsett om de närmar eller fjärmar sig den urbana miljö vi människor expanderar ut över en allt mer begränsad naturlig yta.

Hur har vi kunnat bli så frånkopplade allting annat levande trots att både vi och det följer samma tidsuppfattning med dagar, nätter och årstider? Varför utvecklas vi i ständig disharmoni med planetens övriga liv?

Trots vår påverkan på all miljö som inte är VI, alltså djuret människan, lyckas vi inte få naturen att koppla sig fast i vårat utvecklingståg mer än att förfula eller försjuka den. Vi bidrar inte till den så kallade evolutionen för någon annan art än oss själva. Därför måste vi fråga oss vad evolution är eller hur vi egentligen skulle vilja att den skulle kunna vara.

Evolution skall ju vara utveckling. Så vilken form av utveckling håller vi på med?

Träd förblir träd trots sina grenars multikulörta förändringsprocess år efter år.

En maskros lämnar slutligen ut sig själv till tillräckligt stark vind för att kanske pånyttfödas hundratals meter därifrån.

Groddjur förflyttar sig mot vatten för att någonting säger dem att riktningen är just den rätta.

Fåglar matar sina ungar, som trots nyfött förblindade ögon märker av förälderns ankomst till boet och direkt öppnar den fortfarande mjuka näbben för att kunna få näring och således få leva.

Allt detta medan djuret människan helt och hållet har fastnat i teorin att vår utveckling är allra bäst och mest effektiv och vacker när den blivit en beroende slav under ekonomisk utveckling vilken i sin förlängning alltid skall vara ett konstant flöde av vinst.

Det enda som anses realistiskt är ekonomisk utveckling. Alltså är det den enda fungerande verklighet vi nu uppenbarligen kan leva i. Den ekonomiskt frampiskade.

Och frampiskande.

År 2013.